afrikacykling

Dag 33

Idag åkte vi, ganska friska och krya, mot destination Spanien, vårt femte land på listan att nå. Innan avfärd så tog vi ett hjärtligt farväl av hotellföreståndarinnan Chantel, en förtjusande dam vars man själv var cyklist och cyklade två timmar varje eftermiddag.



Den första biten blev en riktig klättringshistoria över de, sedan tidigare, ökända pyreneérna. Om klättringen i Tyskland var jobbig så blev klättringen efter Collioure än tuffare. Men med strålande solsken och ingen vind att tala om så rullade det ändå på, trots uppförsbackarna.



Vi tog oss till by efter by längst med den franska kusten. De där "några kilometrarna" till Spanien blev en och en halv mil, men tillslut så nådde vi toppen på ett berg där den gamla gränsstationen låg. Vi knäppte några bilder, cyklade vidare några hundra meter, knäppte några bilder till och sen begav vi oss nedför berget mot den första spanska lunchen. Det blev en höjdarlasagne á la España och priset var 20-30 % billigare än vad något liknande hade kostat i Frankrike.





Det vi i efterhand kan säga om Frankrike, förutom de höga priserna på allt ifrån vatten och mat till hotellrum, är att Frankrike varit svårt att cykla i. Det som varit jobbigast är dålig skyltning, smala vägrenar, inga cykelbanor och att fransmännen städar sina bilar längst vägen (- glas, glas och glas). När vi passerade vissa partier så kändes det som att vi kommit till en filial till Olshammars glasbruk!

Frankrike får: 1 Frankrike.

Efter lunchen så tog vi oss an de outforskade spanska riksvägarna. Vi styrde mot Girona där vi hoppades på att kunna tillbringa natten. "Jordgubbsflickorna-utan-jordgubbar" som vi sett tidigare i Frankrike dök upp i Spanien också, men nu med mindre och mindre kläder ju längre söderut vi kom. Detta faktum kanske inte är så underligt då temperaturen stiger i takt med att vi närmar oss Marocko, och alla vet ju att det kan bli svettigt om man har för mycket kläder på sig...!!!

Vi nådde slutligen Girona och fann ett tvåstjärnigt hotell i stadens norra kvarter. När man cyklat runt 10 mil i 35gr värme så tar man första bästa och hoppas på turen, denna gång så hade vi inte samma tur som tidigare. Hotellet var en riktig dikeskörning och det pågick nog både det ena och det andra i de olika rummen. Vi låste, extrareglade samt ställde våra väskor mot dörren..
Men vi somnade som stockar. Swedish vikings you know!



Dag 34

Vi tackade nej till frukost på hotellet och ställde in siktet på Barcelona.
Vägen ut ur Girona gick via flygplatsen. Nyköping - Girona är väl ca: 3,5 - 4 timmar med flyg.

Örebro - Girona på cykel...34 dagar !!??



Färden gick via underbara äppel- och päronodlingar... och det gick inte att låta bli: Det är klart att vi pallade. Gratis är godast!!

Vi nådde havet igen på eftermiddagen och insåg att från och med nu så kommer till och med Håkan kunna hjälpa till med kartan...Havet mot vänster axel...skitenkelt!

Vad vi också insåg skulle bli enkelt var boende. Badorterna avlöser varandra och samtliga orter har fina campingar.

Just en sån camping kom vi till på kvällen i El Masnou. Det var grymt mycket folk, mycket ungdomar. Scoutläger, partynissar, barnfamiljer. Allt i en skön blandning.

Vi hamnade med vårat tält bredvid Tilo och Nani. Dom var kurskamrater från sjuksköterskeutbildningen. Tilo jobbade fortfarande som sjuksköterska men Nani hade sadlat om till flygvärdinna och jobbade på lufthansa.

Nani fixade billiga resor och Tilo ansvarade för utrustningen!!

Dom bjöd på några öl på kvällen och Tilo berättade att han hade passat på att inspektera vår utrustning då vi tidigare badat i poolen. Min cykel dömde han ut helt, men Gustavs var helt okey. Tilo kan nämligen doktorera i utrustning.
Han visade stolt upp sina special-kit. Kniv, gaffel samt sked i Titan, med några enkla grepp så har man fått allt fälla upp eller ihop sig. Tältet: Två rum och allrum i mitten, praktiskt när man bara är kompisar. Tältet vägde exakt 5 kg.
Han har i minsta detalj en cykelresa på 1,5 år planerad. All utrustning finns på plats.. det som saknas är någon att cykla med. (Om någon är sugen så kan ni anmäla intresse till Gustav, han förmedlar vidare).

Vi hade en enormt trevlig kväll och Tilos utrustningsintresse lockade till många skratt.

Dom berättade att Nani hade en ny resa på gång, en riktig långresa. Zansibar och lite annat smått å gott. Tilo tyckte att det lät okey! Bara han fick tälta!!!...Underbara människor!!





Dag 35

Barcelona...!!

Här hade man lätt kunnat spendera  en vecka.

Men i vårt fall så funkar det inte riktigt så. Jag njuter av cyklingen i storstäderna. Gustav blir lite stressad...han vill hitta ut så fort som möjligt. Våra intressen går lite isär, men vi kompromissar.

Denna gång så räckte det till att han släppte till 3 timmar. Jag fick se och besöka innerstaden. Vi kom upp till en utsiktstopp söder om staden med en underbar Restaurang med utsikt över hela Barcelona.





Barcelona var helt underbart att cykla i. Cykelbanor överallt och man såg många turister ta sig fram på sms-cyklar.



Vi har ju haft lätt att hitta ut ur städer tidigare. Barcelona blev undantaget. Vi hittade inte ut, det var bom stopp överallt...Vi tog motorvägen! (Ej att rekommendera för ovana cyklister)



Dagar när vi passerar storstäder blir långa cykeldagar eftersom vi inte vill avvika från målsättningen att cykla 10 mil/dag.

Denna dag så kom vi fram till Arc Romá de Bará. Campingen var helt underbar. Äventyrsbad, supermercados, restauranger och barer...riktigt hög klass.



Att sätta upp tält i Spanien är inte lätt. Vi hade tidigare bara nosat på problemet, men denna kväll blev det mer akut. "The Spanish ground is made of cemento" man behöver näst intill klätterutrustning för att få fast tältet. Alltså! Svenska tältpinnar funkar inte alls.



Vi hade precis börjat då det kom två spanska gentlemen. Tittade, skakade på huvudet och gick iväg. Dom kom strax tillbaka med slägghammare, motade lite artigt bort oss och började räta upp våra pinnar samt visa hur vi skulla gå tillväga. Dom lät oss så småningom pröva själva men kastade för säkerhetsskull ett vakande öga.



Denna dag så passerade vi 300 mil. Det får också gälla som kvällens mätarställning.
(jag tror vi cyklade 18 km till)

Dag 36

Det var med sorg i hjärtat vi tog avsked av denna "GuldCamping". Men livet måste rulla vidare.

Samma typ av cykling. Stark vind 5 - 6 m/s rakt i bröstet. Varmt och ständig vätskepåfyllning.

Vi har fått en favorit. Repsol!! Vad vore livet utan Repsol, det är där inne dom står. Dom kylda dryckerna. Schweppes limon...ahhh men lugn vilken dricka!!





Vi nådde denna dag Serramar. Campingen låg precis vid havet.





Dag 37

Stark vind. VARMT.

Vi hittade en camping i Platja de Nules.
En enkel camping också vid havet, inget märkvärdigt.

Men kvinnan i baren var en gåva. Vad vill ni äta pojkar frågade hon, vi har ingen meny, men jag gör något gott till er.

Maten var hemlagad. Det var allt. kött, skinka, korv, stekta ägg, grönsaksfat, bröd och inte minst öl. Kostnad: Så billigt så man skämdes. Men jag kompenserade det låga priset med att ge henne en riktig cykelkram!!



Dag 38

Valencia.

Idag så gick komromissandet sämre. Jag fick med en bild från Valencia.
Jag försökte få till det några gånger vid trafikljusen, men denna dag var tempot så högt så vi stannade inte ens för rött.



Ut ur Valencia gick som smort...vi valde motorvägen direkt...inget knussel liksom!

Denna dag saknar mätarställning!!!

(resans första punka kom idag)

Dag 39

Samma typ av cykling, vind i bröstet.
Spanien är väldigt lika och samma.
Samma turistområden, supermarkets och människor som bara kör och kör.

Vi kom på kvällen fram till Cullera.

En jättefin stad med mycket turister.



Dag 40

Idag ska det vända!!! Vinden.
Vi har levt med hoppet om att bara vi rundar udden vid Cap de la Nau så kommer vi få vinden snett i ryggen resten av resan...hoppas!

Vi kom till Calp på kvällen. En stad några mil norr om Benidorm.



Resans längsta nerförsbacke. 8 kilometer...inte ett tramptag!!  Vad säger man??

Campingen var svindyr 34 euro för ett litet tält.

Campingarna vi varit på jobbar med lite olika koncept.

Cullera, där vi var dagen innan, körde Bingo som sin stora grej. Det var fullsatt och alla var väldigt Bingosugna och jublade högt när någon fick in sina nummer. Campingen i Calp hade dancing som sin grej. Man förklarade för oss, att om vi skulle bada i poolen så fick vi göra det omgående för sedan så skulle det bli dancing vid poolside.

Vi doppade oss och bytte snabbt om, en så´n kväll vill man ju bara inte missa.






Dag 41

Nu har vi cyklat och cyklat och det börjar bli dax för vila.

Vinden har vänt, vi har den snett i ryggen. Det gör att vi kan minska cyklandet med någon timma/dag.

Jag trodde innan vi stack från Sverige att vi skulle sitta på cykeln ca: 5- 6 timmar /dag, det har tyvärr blivit längre. Vissa dagar så har vi cyklat 9 - 10 timmar.

Denna dag kom vi till Sta Pola.



Koncept: Vattenvolley   (Vi var inte med)



Dag 42

Los Alcazares.

FAMILJEN LARSSON

Vi hade tidigare i veckan fått information från Peter om att Anne och Sandra skulle finnas på plats i deras hus.

Vi blev varmt mottagna och kvällen firades på en Kinesrestaurang.



Vi bor i ett eget litet rum på taket. med separat ingång och wc...lite Aristocats varning på den!!



Dag 43

I dag så sitter jag vid Larssons köksbord och läppjar på en kopp kaffe. Ann och Sandra är nere vid havet. Gustav ligger och slappar vid poolen.

Dom ska åka hem till Sverige i morgon. Vi är så tacksamma för deras gästfrihet.
Vi har för första gången på hela resan kunnat tvätta våra kläder på riktigt.
Vi fick åka bil med Anne igår, bara en så´n sak.(hon parkerar som en infödd).
Vi åt en riktig "hemmafrukost" i morse.





Ikväll så hoppas vi kunna bjuda ut tjejerna på Restaurang som tack.



ps/ds Gustav har ju alltid varit sugen på att jobba som Pizzabud i Venedig.
Men! Jag tror graaben passar bättre som poolskötare i Spanien.


Dag 44

Upp i ottan, tjejerna har sitt plan hem till Sverige att passa.
Efter vi tagit avsked så gav vi oss iväg lite slokörade. Vi hade fått känna på lite bekvämlighet och vi tyckte nog båda att det kändes lite tungt att ge sig ut på vägarna igen...men! men!
Vi började med att följa kusten några kilometer för att sedan cykla in i landet med riktning Cartagena.

Allt innan har bara varit träning!



Vi börjar sakta att förstå vad som väntar oss, klättring, klättring och det är långt och det är högt, mycket högre än tidigare. Vi möter också en helt annan vind än tidigare, den som kommer nu är mycket varmare.
Vi kämpade på med både backar, värme och den mentala biten och kom på kvällen fram till Aguilas.





Dag 45

Sierra Nevada



Nu är det ingen lek längre. Vi bestämmer oss för att försöka tjäna några mil på att smita rakt över udden istället för att cykla efter havet. Det är nog resans dummaste beslut. Vi hamnar mitt i Sierra Nevada och nu känns det precis som att cykla mitt i en hårfön, vi bränner oss på vinden. Gustav mår inte alls bra av solen och har svimningskänslor.



Hela området känns avfolkat.Vi cyklar på den gamla vägen som numera bara används av den tunga lastbilstrafiken.
Vid lunchtid så stannar vi till vid en "vägkrog". Krogen saknar meny men damen bakom bardisken bräker som ett lamm och vi förstår att ska vi få något i oss så är det lamm som gäller.
Det vi "får" på tallriken smakade helt fantastiskt. Hemlagat!
Men det är en konstig känsla att sitta och äta som enda kunder och hela personalen/familjen sitter och tittar på oss och följer varje rörelse och tugga vi tar samt ler för att få bekräftelse på om det var tillräckligt bra. Det är med en känsla av befrielse som vi lämnar stället.

Efter lunch så kämpar vi vidare, men känner att det inte kommer att hålla. Mellan topparna så stiger det hela tiden, vi får inget "rull" gratis utom i nerförsbackarna efter klättring.

Men som så många gånger tidigare. Allt löser sig! Vi kom till en helt underbar stad.

Sorbas.
Staden ligger på en klippa och för att nå den så åker man över en bro.
Varför man placerat staden så vet jag i skrivande stund inte.
Vi hittade ett litet hotell mitt i sta´n/byn och allt hade en känsla av Zorro.







Ni kanske tycker det låter larvigt. Men så var det. Man blev lite sugen på att köpa sig ett svärd och byta cykeln mot en häst, ta på sig masken och rida ut i Sierra Nevada. Det finns väl fortfarande nå´n snygging bland bergstopparna som behöver räddas av Zorro.




Dag 46

Vi äter frukost på byns enda café och är rustade för det värsta.

Gustav känner sig lite fräschare, vi har haft klimatanläggning på rummet och sovit riktigt bra.

Men! Nu börjar det att rulla nerför en aning, det som igår var lite uppför är idag lite nerför och alla som pysslat med cykel vet vilken otrolig skillnad det är.

Landskapet är helt otroligt, efter en stund så kommer vi fram till stället där många Western filmer spelats in.





Vi cyklar ner mot Almeria och havet igen och möts nu av alla växthus som täcker den här delen av Spanska kusten, det är helt otroligt. Man har plastat in hela området.
(Går man in på google map/satelit, så ser man växthusen!!)



Vi cyklade igenom delar av området. Det är hemska förhållanden som råder. Skräpigt, varmt, människor som bor i ruckel.



Balerma=400 mil. Tyvärr så var jag lite för het på gröten så alla niorna försvann, mätaren registrerar var tionde meter.





På kvällen så kom vi fram till Adra.
Vi hade cyklat ca 4 mil extra efter kusten i ett försök att hitta en camping.Vi fick svaret att det tidigare funnits camping men att den tyvärr var nerlagd, men i nästa stad så fanns det nog.
Så höll det på, tills vi gav upp. Det enda vi hittade var ett 4 stjärnigt hotell i Adra...95 euro! Lite över cykelbudget.



OBS! Frukost ingick...



Dag 47

Dagen bjuder på plan cykling och vi kommer till Nerja.
Det som nu börjar kännas som ett problem för oss är att vi tvingas till att mer och mer cykla på motorväg. Det är egentligen inte motorväg. Högsta tillåtna hastighet är 80 km/h, men de flesta har satt en 1:a framför åttan, så det känns inte bekvämt att cykla.




Uffe Nilssons...??





Dag 48

Malaga ska passeras idag och vi ska besöka några cykelhandlare för att lyssna om det finns något intresse att köpa våra cyklar. Men...No! No! Som cykelhandlare i Spanien så jobbar man inte med begagnat.
(Vi har planerat att återvända till Malaga efter vi nått vårt mål.)

Vi cyklar vidare och passerar: Torremolinos, Fuengirola, Marbella...80-tals retro. Sangria!! Vita jeans och träskor samt för liten T-shirt.



Vi kommer på kvällen fram till en camping strax norr om Estepona.
Det blev en 15 milare idag!!



Men Pappa!! Du har en enda uppgift på dagarna. Jag sköter kartan och du fotar mätarställningarna...Suck!!
Ingen mätarställning ikväll...sorry!

Dag 49

EN STOR DAG!!!

Idag ska vi komma fram.

Vi har dessutom en kort etapp, så allt känns riktigt bra.

Cyklingen är egentligen jobbig, det blåser både från atlanten och medelhavet, området är också väldigt kuperat. Men en dag som denna så...!!



Vi kommer fram till Gibraltar kl:14,00  MÄTARSTÄLLNING: 4324 kilometer sammanlagt!!




Landningsbanan till Gibraltar airport delas av infarten till staden.

Vi Lunchar och åker ner till hamnen för att kolla lite färjetider, nu visar det sig att vi är dåligt pålästa. Det går bara en färja i veckan från Gibraltar till Marocko. Avgång: Fredag och tillbaka söndag??!!

Vi var alltså inte framme!
Vi fick cykla vidare till Algeciras. Ca: 20 km.

Algeciras känns som en plats som...suck!!

Kommer man till Algeciras så ska man inte bo i hamnkvarteren. Vi bodde naturligtvis där. Kvarteren sover på dagarna och vaknar när man normalt ska sova. Det vimlar av människor "som missat sin charterbuss hem".



Vi besökte ett biljettkontor på kvällen och fick information om att vi inte heller från Algeciras kunde komma till Tanger the city utan bara till Port Tanger Med.
Men det gick att köpa bussresa till Tarifa för att därifrån ta sig över.

Vi valde att inte cykla till Tarifa. Vi köpte plats på en guidad tur. Skitskönt!



Dag 50

10:00 Buss från Port Algeciras - Tarifa.
11:00 Jetfärja från Tarifa - Tanger.

Vi fick klistermärken med en Delfin som ett bevis på vilken grupp vi tillhörde.
Vi kom inte i den Japanska gruppen. Bra! Ökat kamerautrymme.
Vi kom inte i den Ryska gruppen.
Vi kom i den Holländska och Tyska gruppen!!

Gustav tyckte på morgonen att vi skulle ta med oss mera pengar. Jag kollade över finanserna och uppskattade att det jag hade i plånboken skulle räcka...allt var ju redan betalt.

Men! Jag hade fel. (Det fanns så fräna saker att köpa, och billigt.)


Man hade haft kungen på besök dagen innan, så hela Tanger var fyllt med flaggor.
Man firade här inne i palatset.

Turen i Tanger startade i buss ca: 1 timma för att sedan övergå till walking tour.

Nu startade kriget!

Säljare, säljare och säljare!! Var vi än gick så dök dom upp, samma lirare försökte sälja samma stenar till mig under hela dagen. Kom jag ut från butiken så dök han upp, kom jag ut från toaletten så fanns han där...very cheeeap mister only 30 euro!!  I slutet på dagen så lät det så här! Samma stenar! Very cheap mister only 5 euro.

Vi fick möjlighet att prata med några säljare off record. Dom berättade att dom lever ganska gott på det dom säljer till turister. En av dom försörjde hela sin familj, fru och fyra grabbar.

Abdullah Halif berättade att han var maratonlöpare, att han på morgonen innan han började sälja hade sprungit 15 kilometer. Han visade att han under den fotsida dräkten hade löpartröjan och shortsen på sig. Han hade girlfriend i Switzerland..Veronika!!

Allt är inte som man tror att det är eller som det ser ut.

Tanger var omtumlande. Alla färger. Alla lukter. Alla vackra människor i sina vackra kläder.

Vi besökte: Mattaffärer, keramikaffärer, krydd och hälsoaffärer... allt för att vi skulle handla.

Kamelridning, ormtjusare. Red man inte så åkte man dit på att man stod bredvid och tittade. Vips så hade man hamnat på ett fotografi. Only 2 euro mister very very cheeap!!


Joels Bakugan har äntligen nått sitt mål. Afrika! Tack Joel! Den har hjälpt oss hela vägen
och du får tillbaks den när vi kommer hem.










Pappa tillsammans med Abdullah, marathonlöparen!

Vi lämnade Tanger med tom plånbok, men väldigt nöjda.
( Jag hade ju som tur var lite i den från början!!)

Dag 51

Tillbaka till Malaga står på programmet.

Nu är det slutcyklat. Vi har kastat cykelväskorna och köpt en ny resväska i kvarteret.
Very good suitcase mister. Only 25 euro!!!  (Den har redan gått sönder)

Vi har tur och kommer med 11:00 Bussen, den är fullsatt, men vi får med cyklarna om vi skruvar av framhjulen.


Framme i Malaga



Klockan 17:00 Öppnar Cash Converter i Malaga och vi är 3:a i kön.
Det är en brokig samling framför pantbanken. Stammisarna börjar att bjuda på våra cyklar redan utanför butiken. Dom står själva där med: Borrmaskiner, våtdräkter, videofilmer, akvarium...allt!

Dom börjar att räkna på turordningen och helt plötsligt när dörrarna öppnar så har vi halkat ner till 6:e plats. Det finns 5 bås nämligen. Vi protesterar inte...

Vad får man för 2 cyklar på pantbank i Malaga?? Ja det är dagens fråga!

Dag 52

Vi bor på ett litet pensionat strax utanför Malaga.
Ett underbart litet ställe. Med en liten restaurang på innergården där det serveras
frukost och välsmakande mat på kvällarna.
Ett perfekt ställe för två trötta cyklister att vila ut på.









Det är bara och erkänna! Man är ju "Spanienkille" jag trodde att all Hierbas från Ibiza
försvunnit ur kroppen, men så är det inte. Spanien har varit överförväntan bra att cykla i.
Bra cykelbanor genom städerna, de stora vägarna har haft breda dikesrenar.

Vi har blivit vänligt bemötta vart vi än har kommit. Gustav cyklade omkull på morgonen
mitt i Estepona, vips så fanns det människor som kom till vår hjälp. Servetter, alsol sprit...




Därför så vill Jag avsluta Spanien med denna bild på Anna.
Den här lilla tjejen är bilden av Spanien för mig!!




På fredag så ska vi flyga till Bologna,
sedan så blir det nattåg till Ancona.
Kl:11.00 på Lördag så går färjan från Ancona till Split.

Det ska bli skönt att träffa familjen igen.
Tyvärr så kommer inte Emma och Andreas. ( Men, man kan inte få allt)

Punkteringar!
Min första kom efter ca:350 mil strax före Valencia. Efter det så har vi punkterat åtta gånger. Jag 5 och Gurre 3.


Slutknorr!

Som ni alla förstår så har Gustav och jag fått möjligheten att uppleva något fantastiskt tillsammans.

Vi förstår på dom vi pratat med hemma att många tycker att det vi gjort är helt otroligt.
Själva tycker vi inte att prestationen är så märkvärdig, vi är mest förvånade över att vi hållit hela vägen. Kondis bygger man snabbt.. värre är det med att försöka undvika belastningsskador.

Har vi bara mått bra?
Gustav har stundtals haft problem med sitt knä. Jag har haft inflammation i spetsen på svanskotan. Vi har i perioder ätit voltaren för att klara av belastningen...inte så bra!!

Jag hade cyklat 32 mil innan. Gustav hade cyklat till Glanshammar tur och retur året innan när vi köpte cykeln.

När folk tvivlat på oss, så har jag hela tiden hävdat att man kan cykla till Afrika med små förberedelser bara man gör det på rätt sätt. Cykel är ett mycket skonsamt motionsredskap.

Varje dag har bjudit på nya spännande utmaningar.
Varje dag har också bjudit på nya möten.
De människor vi mött under vägen har varit helt otroliga.
Tyskarna ska ju vara dryga!? Jag vet inte i hur många Tyska vägkorsningar vi stått med kartan uppe, och människor har kommit fram och erbjudit oss hjälp. Likaså i Frankrike!

Kan vem som helst cykla till Afrika?
Kan vi cykla till Afrika så kan vem som helst cykla till Afrika!!

Jag hoppas att vi med vår blogg inspirerat någon till att använda cykeln på sin semester.

Personligen så har jag en favoritsträcka som också är lagom i tid och längd. Lyon - Barcelona...underbart!!


Tack till er alla som skickat kommentarer till oss.

Ha en skön sommar och glöm inte att smörja kedjan!

Gustav och Håkan