afrikacykling

Ny läsarfråga! Medan vi försöker fastställa det höga antalet röster som vi fått in från förra läsarbarometern, så vill vi under tiden fortsätta med nästa läsarbarometer:

Denna gång bjuder vi på tysk frukostkonst! Vem har gjort snyggast konstverk?

"Gurkgubben"



"Mjölkflickan"





Nu har det gått ett tag sedan vi bloggade. Vi har fått önskemål om att ha med mer naturbilder, och det har vi såklart fixat, men de kommer senare i ett annat inlägg. Eftersom folk undrar så kan jag meddela att det är jag, Gustav, som skriver, medan pappa tar de flesta bilderna ("och kommer med lite fräna kommentarer ibland i texten").

I förra inlägget så skrev vi att vi skulle åka mot Bonn, sju mil söder om Düsseldorf, men så blev dock inte fallet. För det första så kom vi aldrig iväg, då cykelverkstaden var stängd (på en söndag? vad är det frågan om?...) och för det andra så åkte vi aldrig till Bonn dagen därpå. Detta hände istället:

Dag 15

Vi klev upp på måndagen och gjorde oss iordning för frukost (tog på oss samma kläder som dagen innan). Vi åt en god frulle som såg likadan ut som alla andra frukostar vi ätit hittills: Frallor med smör, ost, skinka, gurka där skalet har skalats bort (för dekorationens skull) och tomat. Till det så är det alltid yoghurt i pyttesmå skålar med kalas-puffar för min del och müsli för pappas del. Till det så dricker vi kaffe och juice... spännande utbud, 15 dagar i sträck :)

Vi packade och begav oss genom staden Düsseldorf på våra trasiga cyklar. Pappa skulle greja sina bromsar och jag min pakethållare. Idag, måndag, var cykelverstaden "RAD station" öppen. De bytte pappas bromsvajer och satte dit nya bromsklossar, samt lagade min pakethållare, till en kostnad på HELA 63 kronor! Svidigt...



Därefter så var det bara att börja trampa. Eftersom vi, vid tidpunkten, redan hade varit ute och rest ganska länge och därför passerat genom ganska många storstäder så hade vi fått in knycken med att hitta ut ur dem. Efter att ha förvissat oss om vägen ut ur storstaden och fått en cykelkarta från RAD station så ställde vi in våra sikten på Dormagen, Pulheim, Hürth, Erfstadt, Euskirchen och slutligen Bad Münstereifel. Med denna färdplan så förstår ni att vi valde att klättra över bergen istället för att cykla genom Mosel-dalen.
Cyklingen gick strålande denna dag. Pappa hade det lite kämpigare, men ändå flöt det på. För första gången på hela resan så hade vi det varmt och riktigt soligt. Det var närmare 34 grader och vi kunde cykla i bara cykeltröja (även det för första gången på resan).

Någon mil från Erfstadt så cyklade vi ifatt en tjej med en cykelkärra med en wakeboard på (en bräda man åker på efter en båt... på vatten bör väl tilläggas.). Eftersom vårt vatten i flaskorna var slut och vi dessutom var jättevarma så beslöt vi oss för att följa efter tjejen med brädan ned på en liten grusväg.. helt oskyldigt såklart! Vi kom till en jättefin sjö som låg i ett skogsområde. Det visade sig att vi inte var de enda som hade följt efter tjejer med cykelkärror.. Större delar av det tyska folket hade bestämt sig för att åka och bada denna dag, i denna sjö. Trots mycket folk så bytte vi om till badbrallor och kanonkulade oss ned i vattnet för ett svalkande dopp. Sköööönt, och första doppet på resan!


De hade satt upp vajrar i luften som gick i en fyrkantig bana mitt ute i sjön. Från vajrarna gick det rep med handtag som man använde för att åka vattenskidor och wakeboard efter... kanske något för Gustavsvik hemma i Örebro!

Vi trampade på i ungefär 2-3 timmar till innan vi hittade ett mysigt litet hotell, 2 kilometer innan Bad Münstereifel. Vi duschade och cowboy-tvättade våra kläder, för att sedan hänga upp dem på vår specialkonstruerade tvättlina och sen åka in till byn och äta.



Vilken fantastiskt fin liten by sen! Med en god stämning, en fantastisk Cordon Bleu och varsin öl kunde vi avsluta en solig dag på ett bra sätt.

Dagens mäterställning:




Dag 16

Dagen började med frukost, som de 15 senaste dagarna gjort. Skillnaden var att vi klev in i en matsal med vårt EGET färdigdukade bord. Hade vi varit 2 av 100 gäster så hade detta faktum kanske varit ett större scoop, men trots att vi nästan var själva på hotellet så var det ändå fint gjort av dem.



Vi åt och sen packade vi. Varje dag är ett nytt äventyr, men varje dag har även sina rutiner.
Det fortsatte med att vi satte oss på cyklarna och började trampa mot Trier. Två kilometer efter Bad Münstereifel (tar 3 minuter att bara skriva namnet på byn..), så var vi tvungna att bestiga Kilimanjaro med våra cyklar. Faktum är att det inte var Kilimanjaro, men det var sannerligen en låååång uppförsbacke. Ser man på kartan över Tyskland så kan man lägga märke till att tysklands bergiga delar börjar ungefär runt Bad Münstereifel.

Det var slitsam cykling, och var det varmt dagen innan så var det kokhett denna dag. Upp och ned, upp och ned, upp och ned. Men det fina med en lång uppförsbacke, när man cyklar, är att den följs upp av en nedförslöpare... 52 km/h!! Nytt rekord för resan!
Vi åt en, till början, smaklös pasta på en restaurang i Stadtkyll, en pytteby mellan Bad Münstereifel och Gerolstein. Men eftersom jag och pappa är kända kockar med känsla för matlagning så bad vi om att få salt och peppar, och vipps så hade vi förvandlat min "Tortellini Quattro Formaggio" (mamma hade gillat den!) och pappas Carbo till två supergoda rätter!!




Frillan...

Vi fortsatte trampa efter lunch i den kokheta värmen. Trippen mot Gerolstein, Kyllburg, Trier förblev backig, men härlig. Landskapet är något helt annat uppe på topparna än vad det är nere på slättlandet i Tyskland. Även om det är kämpigt att trampa så mycket uppför, så kan jag nog tala för både mig och pappa när jag säger att vi föredrar berglandskapet framför det platta, gödselluktande landskapet som vi cyklat så mycket igenom hittills. De tyska bönderna spar in på krutet.. *sniff, sniff*

Även denna dag bjöd på bad. Några mil från Kyllburg så valde vi att bada i ån vi hade åkt längst med enda sedan Gerolstein. Det var småkallt i vattnet, men oj så skönt! I lite strömt vatten så både fotograferade vi varandra när vi doppade oss och körde "skvätta-vatten-på-varandra-hur-mycket-man-vill"-leken!


Jag har gått på grund... Inte djupare än 30 cm


Cykeltunnel innan Kyllburg!

Vi kom slutligen till Kyllburg. Tanken på morgonen var att nå Trier, men 10-12 mil på platt underlag och 10-12 mil i berg är två olika saker, och tar därför olika lång tid. Hotellet vi kom till i Kyllburg var något alldeles extra färglöst och ohjälpsamt... Efter att jag letat efter en föreståndare i 10 minuter, så visade det sig att mannen som satt i baren och drack och som jag frågat om var receptionen fanns, var samma man som skötte hotellet. Efter ett snabbt beslut om att vi klarade oss utan ett dubbelrum just där så bad jag pappa att vi skulle åka vidare. Vi fann en liten camping 500 meter bort. Vi kom överens om att vi skulle tälta om det inte fanns några hyddor där. Det visade sig att det inte fanns några hyddOR där, utan 1 hydda, på hjul. Till ett pris av 20 euro natten så fann vi det vara ett bättre alternativ än vårt trånga tält. Campingägaren hette Roger och var holländare. Han pratade mycket bra engelska och var väldigt... entusiastisk... en man med många järn i elden skulle man kunna säga!







Vi blev serverade resans dittills godaste kvällsmat i form av schnitzel med lök- och champinjonsås, pommes, coleslaw och majo :) Efter alla restaurangbesök och 10 mil på cykel så lägger man inte ned besticken förrän det är helt tomt på tallriken när man blir serverad lite riktig mat!!!

Dagens mäterställning:




Dag 17

Denna dag startade inte bara med Kilimanjaro, utan med självaste Mount Everest. Hade vi kämpat på lättaste växlarna uppför Kilimanjaro, så krävdes det denna dag att vi till och med klev av och ledde cyklarna för att ha en suck mot detta berg. Väl uppe så svängde vi vänster mot Wilsecker och sen vidare mot Erdorf.



Nästa större stad som vi siktade på var Bitburg. Tanken med denna cykeldag var att nå Luxemburg. För att nå Luxemburg så behövde vi cykla ungefär 3-4 mil till i Tyskland. Dessa få mil gick ytterst långsamt att trampa. Trots att vi hade något så sällsynt som lite medvind och därav höll en bra fart, så tog det en evighet att nå gränsen mot Luxemburg.
Vi cyklade mycket genom skogsområden, och pappa hamnade på efterkälken då han hade fullt upp med att försöka pricka mördarsniglar med framhjulet... moget! Jag skällde lite på honom och bad honom lova mig att i alla fall inte köra över någon av de stora skogssniglarna. Han lovade!



I samband med konversationen vi hade så fick pappa en fundering kring hur skogssniglar gör när de blir kära och vill flytta ihop..... någon som vet?





Vi kom i alla fall fram till Luxemburg tillslut och staden Echternach. Vi åt en pytteliten hamburgare till lunch och pappa smsade medan jag satt och lyssnade på den amerikanska familj som satt vid bordet intill. Därefter bar det av mot huvudstaden, som de fantasifullt döpt till Luxembourg.

Det vi vill framhäva är att Luxemburg får FEM Luxemburg rent cykelmässigt!!! Vilka fantastiska cykelvägar och vilket fantastiskt landskap. Är man intresserad av att cykelträna och få motion och man inte har någon tid att passa så anser jag att man ska köpa sig en mountainbike och flytta till Luxemburg. Det går uppför och nedför, och cykelvägen mellan plats A och B är ungefär en mil längre än bilvägen. Trots extra lång sträcka så var det värt det då vi fick uppleva fin natur.



När vi kom fram till Luxembourg så insåg vi snabbt att vi hade kommit till en rätt frän stad. Första delen var affärsdistriktet med byggnader som inhyste bl.a. "European department of justice" och stora bankkontor från olika delar i Europa. Maxat!! Vi fick dock irra runt en stund innan vi hittade en turistinformation. Trots slit så hade vi inte turen med oss: det var stängt. Men en tavla med karta fanns det. Vi tog kort på delen över centrum där det skulle finnas ett vandrarhem.



Efter 30 minuters letande så fann vi vandrarhemmet, men trots slit så hade vi inte turen med oss igen: det var fullt! Med slokande miner så bestämde vi oss för att åka mot nästa destination: Metz, i Frankrike, för att kanske kunna hitta något på vägen. Det gjorde vi, efter bara ett par kilometer. Ett litet, rökigt hotell, "Fort Reinsheim", strax utanför centrum. Skillnaden mellan den naturcamping vi tidigare lämnat på morgonen och staden Luxembourg var slående stor, och det roliga var att vi fick uppleva bägge under samma dag!




Dagen slutade med varsin stek och pommes i hotellets restaurang och en kaffe för pappsen. Dessvärre gjorde värmen och datorn att jag inte slocknade förrän halv 4 på morgonen :)! Ung och dum som man kan vara ibland...

Dagens mätarställning:




Dag 18

Ännu en dag var kommen, och nu skulle cyklarna förhoppningsvis ta oss till Frankrike och Metz. Chansen för oss att orka enda till Frankrike var dock stor, då avståndet bara var 13 kilometer. Om skillnaden mellan Kyllburg i Tyskland och Luxembourg i Luxemburg var stor så var skillnaden mellan Luxemburg och Frankrike inte ens märkbar, då det fattades skyltar som berättade för oss att vi hade tagit oss över gränsen... vi hann knappt blinka innan vi var över. Det vi hann dock var att äta en baguette på en bensinmack och ta en kaffe... äntligen lite nytt på frullefronten!

Glada i hågen som vi var så fortsatte vi trampa mot Metz. Dagen var varm, men till skillnad från dagarna innan så startade denna dag med endast en nedförstbacke utan att följas av en backe uppför. 60 km/h!! Uppdaterat rekord! Första delen i France var platt som en pannkaka, och det innebar att vi kunde hålla en hastighet på 25-35 km/h hela vägen till Metz.


Katedralen i Metz, precis intill turistinformationen!

Med varsin kebab i vällingsäckarna och ett besök på turistinformationen i Metz så beslutade vi att vi skulle försöka hitta ut ur Metz för att åka vidare mot Verny, Nomeny och Nancy... Väldigt fina namn på städer tycker jag. Nomeny kanske min dotter får heta... dock kan det ju uppstå komplikationer om hon heter det och går på restaurang i England och kyparen frågar vad hon heter samtidigt som han ger henne menyn... bra fundering där :) !

På vägen ut ur Metz så stötte vi på dessa två tyska herrar medan vi själva kollade kartan. De frågade oss om var de kunde hitta ett hotell.







Aamen lugn, vilka killar!! Vi tog aldrig reda på deras namn.. vad kan de heta tror ni??

Den släta fina pannkakan som vi cyklat på hittills denna dag var som uppäten när vi kom ut ur Metz. Nu blev vägarna backiga och vägrenen vi hade att cykla på hade knappt räckt åt en myra att spatsera längst. Som tur var så var inte vägen mot Nancy jättetrafikerad, så det gick i alla fall. Landskapet i Frankrike är vackert, och påminner inte om något vi cyklat i hittills. Det är ingen jättestor skillnad, men det är öppnare och mer lövskog, vilket jag tycker är härligt, då jag gillar löv.... hmm

Vi tog oss till Nancy, och trippen från Luxembourg till slutdestinationen blev allt som allt 13,7 mil. Vi tog in på ett hotell i centrala Nancy och då hade klockan hunnit bli 8.


Hotellets entre! och detta är tvåstjärnigt?...

Vi duschade och tvättade lite kläder innan vi gick ut på stan för att leta efter en restaurang. Det visade sig att gatorna var fullproppade med olika barer, caféer och restauranger med specialiteter från världens alla hörn. Efter att ha promenerat runt och kikat en stund så valde vi slutligen en libanesisk.


Supergod öl!




Pappa med libanesisk kompis! (om ni tycker att ni har sett den svarta tröjan tidigare, så har pappa med sig enbart den...)

Vi tog in varsin libanesisk öl och beställde "Mezzé" för två personer. Det är libanesisk mat i olika smårätter. 4 kalla och 4 varma! Mumsig avslutning blev än mumsigare med kaffe på hotellrummet och knyckta mintgodisar från hotellreceptionen... Viiilka killar!!

Dagens mäterställning:



Dag 19

Idag blev det ingen cykling! Istället blev det sova till 11 för min del och frukost på sängen med baguette, yoghurt och juice när jag slog upp mina sömndruckna ögon och blickade ut i morgonsolen. Pappa hade gått upp 8 och tagit sig ned på stan för en kopp kaffe med croissant. Därefter hade han tagit sin telefon och varit och knäppt lite bilder på den vackra staden.






Resten av dagen gick åt till att slappa med varsitt bad, bokläsning, dator, ytterligare cafébesök för pappa och tupplurar. Inte för att göra någon avundsjuk... men vilket jäkla liv vi lever!!

Nu ikväll har vi varit ute på stan och ätit en varsin pizza på en fin pizzeria. Pappa drog upp mig ur min läsning 20 i sju och sa att vi borde gå ned på stan nu om vi skulle ha en chans att få något bord. Han tillade även att fransmännen äter sent, men det var ändå lika bra att vi var ute i god tid... Det visade sig att vi var först ut till serveringarna, och risken för att vi skulle bli utan bord denna tid på kvällen var obefintlig!


Ensam..



Efter pizzan så drack vi varsin grädd-cappu och jag blev frälst av högre kaffe-makter! Jag som älskar grädde!




Avslutningsvis har vi bloggat och ätit chips och druckit cola, respektive öl! Nu ska vi sova för att kunna kliva upp imorgon och fortsätta vår resa ned mot Lyon och sen Montpellier. Vi önskar oss själva en fortsatt underbar resa, och önskar er där hemma en fortsatt fin sommar. Har hört att det vackra vädret nått er, men att helgen skulle bli dålig.. trist! Men jag säger som Robert Gustafsson "Efter regnet kommer solsken"

Varma, kärleksfulla hälsningar från Frankrike och Nancy (staden, inte hon rödhåriga som brukar vara hårfrisörska i filmerna!!)


P.S Jag vill ha det här datorfodralet


Gosi, gosi, gosi!

D.S